Jag växte upp med psykisk ohälsa i familjen. En familjemedlem till mig drabbades i unga år och har varit i behov av omfattande stöd från vården. Det var en omställning som påverkade hela familjen. Från mycket skam – att inte vilja se och inte vilja förstå – till frustration över den upplevelse min familjemedlem hade inom psykiatrin.

Vi upplevde psykiatrin som otillgänglig och att det var svårt att få hjälp. Det var oklart för oss vilken vård som borde erbjudas och vilken vård som i slutändan gavs. Det brast också i uppföljningen av effekten av medicinen och övrig vård. Det var en resa präglad av otrygghet och oro.

En söndag i mars bestämde jag mig – jag ville försöka göra psykiatrin bättre. Min vision var en psykiatri där man som patient och anhörig kunde vara säker på att vårdinsatserna höll världsklass, att man följde upp hur det gick för varje patient och att man sen utvecklade verksamheten för att uppnå bästa möjliga behandlingsresultat.