WeMind i Almedalen – vikten av nationella riktlinjer inom psykiatrin och samverkan inom HVB-verksamhet

Tillbaka

WeMind fanns på plats i Almedalen och höll två seminarier kring behandling av psykisk ohälsa. Vi pratade om psykiatrin bortom nationella riktlinjer – vad händer för patienten när dessa saknas? Vi lyfte också vikten av samverkan för placerade barn med psykisk ohälsa.

WeMind vill vara med och utveckla hela psykiatrivården i Sverige. När några av de stora brukarföreningarna och SKL bestämde sig för att etablera Psykisk Hälsa Huset (www.psykiskhalsahuset.nu) i Almedalen förra året blev WeMind som enda privata aktör och enda vårdgivare inbjuden att vara en av arrangörerna.
 
I år höll vi två seminarier: ”Psykiatrin bortom nationella riktlinjer – vad händer för patienten när riktlinjer saknas?”, samt ”Långt hemifrån och långt ifrån rätt hjälp? – samverkan kring placerade barn med psykisk ohälsa”.
 

Psykiatrin bortom nationella riktlinjer – vad händer för patienten när riktlinjer saknas?


Se hela seminariet här!
 
Medverkande:
Elin Valentin, verksamhetschef, WeMind Psykiatri Norduppland
Erik Hjalmarsson, biträdande verksamhetschef, WeMind Psykiatri Skåne
Clara Hellner Gumpert, professor i barn- och ungdomspsykiatri, FoUU-direktör, Karolinska institutet, Stockholms läns sjukvårdsområde
Ing-Marie Wieselgren, samordnare för psykiatrifrågor, Sveriges Kommuner och Landsting
Mats Borell, leg. psykolog, adjunkt, Karlstad universitet
Mårten Jansson, utvecklingsledare, NSPH
 
Många patienter i psykiatrisk vård upplever symtom och svårigheter som inte lätt täcks in av riktlinjer för behandling. För att psykiatrin på bästa sätt ska kunna möta dessa patienters vårdbehov behövs kompletterande system för planering och utvärdering för såväl enskilda behandlare som ledning.
 
I diskussionen framkom vikten av att göra en bredare bedömning som inte enbart fokuserar på sjukdomar och diagnoser. Många patienters behov täcks inte in av denna snäva bild. Alternativ som nämndes var att:

  • fokusera på bemötandeaspekten i vården
  • beakta funktionsnedsättningar
  • ha en helhetssyn på den person man möter
  • inkludera patienten i val av vård och behandling.

 
Tydliga behandlingsmål är viktiga att ha med sig oavsett problematik. En bredare ansats när det gäller behandling både utifrån riktlinjer och andra system kan förenkla utvärdering på verksamhetsnivå.
 
Panelen verkade enig om att frågan är viktig och central inom psykiatrin. Möjligheten att sätta ihop en arbetsgrupp som skulle kunna fokusera på frågan nämndes av Ing-Marie Wieselgren, samordnare för psykiatrifrågor, Sveriges Kommuner och Landsting.
 

 

”Långt hemifrån och långt ifrån rätt hjälp? – samverkan kring placerade barn med psykisk ohälsa”.


Se hela seminariet här!
 
Medverkande:
Gösta Liljeholm, Verksamhetschef, WeMind HVB
Emil Rosander, Behandlingsansvarig psykolog, WeMind HVB
Monica Johansson, Landstingsstyrelsens ordförande, Landstinget Sörmland
Petra West Stenkvist, Ledamot styrelsen, Föreningen Sveriges Socialchefer
Jacob Sandgren, Ordförande, Nämnden för samverkan kring socialtjänst och vård, Södermanland
Tomas Lindgren, Enhetschef Socialförvaltningen, Stockholms Stad
Thomas af Bjur, Moderator, Svenska Vård
 
Många barn och unga som placeras i heldygnsvård genom socialtjänsten lider av svår psykisk ohälsa. Här behövs ett nära samarbete mellan socialtjänst, utförande verksamhet och barn- och ungdomspsykiatrin för att uppnå goda resultat. Hur ska vi förstå behoven och organisera insatserna på bästa sätt?
 
Diskussionen under seminariet kan sammanfattas i att när en ung person flyttar utanför kommun och landstingsgränser så ställer det extra krav på överlämning och samverkan. I och med att en placering är en socialtjänstinsats är det ofta så att psykiatrin inte är involverad i att följa upp placering på annan ort. De samverkansinstrument som finns, till exempel SIP (Samordnad Individuell Plan) används inte i tillräcklig omfattning, men är en lovande form som flera har god erfarenhet av när möten genomförs.
 
En svårighet är när behov förändras och snabba beslut behövs, vilket ofta är fallet eftersom ungdomar som blir heldygnsplacerade har både svåra och komplexa behov. Panelen var överens om att det är naturligt att den verksamhet där den unge vistas företräder och håller samman vården, men vi kunde peka på flera problem med både tillit mellan samverkansparter och mycket skiftande förväntningar från till exempel socialtjänst från olika delar av landet.
 
I eftersnacket identifierades svårigheter med hur behandlingshemsverksamheter upphandlas och bristande kännedom om vilka insatser som finns ute i landet. Det är stor risk att unga inte får tillgång till rätt insatser på grund av rent administrativa rutiner, och att god samverkan är starkt beroende av vilka personer som representerar respektive organisation och deras erfarenheter.

Välj din närmaste ort för bästa upplevelse.